Ishalka

Kom precis in med grinig unge. Mamman grät en skvätt också. Så tråkigt ute, bara massa is. Vi tog bobben istället, men självklart få viggo för sig att ställa sig upp i farten, ramlar och stöter läppen så de blöder lite. Men de gick snabbt över. Då kom vi till lekparken, men under den lilla snön som kommit döljer sig ett istäcke. Skridskobana verkligen. Jag ha svårt att gå med ont bäcken. Viggo halkar och kan knappt gå men ska envisas med att springa ändå. Jag vill vända hem, jag hade inte tänkt gå till lekparken med tanke på att de va lika isigt sist. Men de va ju på vägen bredvid viggo reser sig när vi närmade oss rutschkanan.
Ca 200 meter hem knappt och jag får bära honom,skrikandes och förbannad för att vi går därifrån. Han slår en massa mot mitt ansikte, han ha börjat bli så elak och slåss nu förtiden. Han verkar inte bry sig när man säger till heller. Väldigt frustrerande. 
När vi väl kom in brast de för mig, då blev de min tur att gråta. Tänkte de skulle va mysigt med en liten tur på bobben i friskluften, slutade med blödande läpp, skrikande unge som vevar med armarna och jag bär på honom hela vägen hem trots att de gör vansinnigt ont i blygdbenet. 
 
Nu ser vi pippi långstrump och väntar på potatisen som kokar. 
 
 
Vaknade 6.30 idag också så tror de är en tröttis också som gör att de hela blev ännu mer kaos. Nu efter lunch blir de skönt med en liten paus och en vila för viggo så ser jag framemot en bättre eftermiddag