2 år!

Idag fyller min glada viljestarka unge hela 2 år! Galet att han är 2 år?! Han ligger och ska sova en stund nu, va tänkt vi skulle till midsommarstång och musik men vi hoppade de och stannar hemma. Vi åker ju ich nyser i stugan sen. De är mer vår grej, familj och vänner omkring sig istället för en hel drös med folk och otåligt barn. Märker att de inte är viggos grej de där med massa folk, han blir upp i varv och ska va överallt och får sina vredesutbrott. Då är de rätt skönt att va hemma. Nu ruckades rutinerna något då vi åkte dit och for hem igen, viggo brukar sova vid 12 men somnade inte förrän 12.30 typ. Blir en timmes vila bara. 
 
 
 
Sen är min sjukskrivning över sp idag så går jag på och jobbar natt. Hela helgen, storhelgs ob! Inte illa pinkat 👌 
 
Glad midsommar på er 🌸

Blandade känslor

Idag ha jag varit och fått göra skrapning efter mitt missfall (MA). Jag mår bra nu, blöder inte speciellt mycket och har inte så ont. De krampar till ibland som kraftig mensvärk men de håller inte i sig länge. Känner mig tom. Håller humöret uppe för viggos skull och såklart hjälper han mig mycket att få hålla humöret uppe också, min lilla prins. Känns ändå overkligt, man säger "de är så tidigt än så vad som helst kan hända" ungefär som man är förberedd, men när de väl blir konstaterat så kommer det som en chock. De kommer över mig ibland och vill bara lägga mig ner och gråta, får panik i kroppen. Jag tror de kommer kännas så tills man är gravid igen. 
 
De som är lite fascinerande är att jag kände på mig detta tidigt. Ha sagt länge att något inte är rätt. Ringde gyn i vecka 8 tror jag de va, bad om att få komma in för jag ute kände några symtom eller växtvärk i livmodern. Fick till svar att alla graviditeter är olika, vissa få inte några symtom och eftersom jag inte hade ont eller blödde så va de fullt normalt. Nu igår visade de sig att graviditeten stannat i vecka 6. Jag påpekade detta såklart. Har tidigare erfarenheter av att de på gynmottagningen är nonchalanta och ignorant. 
 
Nu får jag blicka framåt, vänta i vad som känns som en evighet tills nästa mens dyker upp och nya tag. 
 
För att tänka på annat ikväll så gick jag och viggo till affärn och handlade ingredienser till att baka till viggos kalas 🎉 🎈 
 
Tur vår lilla solstråle kan lysa upp våra dagar när de är tufft och kämpigt ❤

Missfall (MA)

De va precis som jag trodde. Fostret dog i vecka 6. Gått 6 veckor utan ett växande foster. Usch jag är så ledsen :( ha dock känt de på mig hela graviditeten att något inte stämmer. Såg även på skärmen att de va pyttelitet och för litet för den veckan jag skulle varit i. Gråtit så mitt huvud snart sprängs. Man ha hunnit få så mycket känslor även om jag misstänkt att de va nåt fel så försöker man ju intala sig själv att de är bra. Men imorgon blir det en skrapning, är så Nervös. Fan också, man ha tänkt så många gånger att de inte ska hända mig. Detta barnet var så efterlängtat! 
 
Man får sörja och vara ledsen och samtidigt blicka framåt och försöka igen. ❤