Vecka 25 (24+0) Nu får det va nog med ångest och stress.



Går in i vecka 25 idag, bilden togs för några dagar sedan. 

Ha inte skrivit så mycket som jag velat. Jobbet har tagit för mycket energi! Har kommit fram till att avsluta min provanställning nu, mår alldeles för dåligt så det är inte värt den lilla summan man sliter för! Ska söka extra jobb de här sista månaderna nu och jobba extra timmar. Får söka vidare jobb sedan efter mammaledigheten, de ordnar sig! Nu är den tid jag vill må som bäst, njuta av min graviditet, vara positiv, en bra sambo, bonusmamma. Minnas min sista del av graviditeten som en härlig tid och inte en tid av ångest, stress och oro. Jag har fått sån ångest och stress av jobbet att jag får kräkas och diarrér, tusentals sammandragningar och mitt allmäntillstånd är nedstämd, trött och oengagerad. 


Mitt jobb har påverkat mitt liv för mycket, så det är inte värt det. Visst kommer de bli mer tufft ekonomiskt men de är det värt för jag har på riktigt aldrig i hela mitt liv känt så mycket ångest någon gång. Nu vet jag vad ångest är kan jag säga, tidigare ha jag trott mig känna ångest men det är ingenting i jämförelse med detta. Man ska inte behöva springa på toaletten och kräkas eller nästan skita på sig för att man mår så dåligt av arbetet. Visst, detta jobb är ett bra jobb för människor som är drivande och som inte är känsliga. Människor som kan släppa jobbet när man är ledig eller går hem. Jag gör aldrig det, jag tog jobbet med mig hem, drömmer om jobbet och min fritid förstörs. Mina 3 senaste månader ha bestått av jobb, jag ha inte kunnat fokusera eller göra annat, jag jobbar, kommer hem och somnar på soffan, går vidare till sängen och somnar, vaknar med ångest och klump i magen för att sedan gå till jobbet igen, NEJ nu få de va nog. Vad är viktigast? hälsan eller jobbet? den frågan fick mig att välja, än hur motigt det känns att säga upp sig, så är det de enda rätta!

Missförstå mig rätt nu, jobbet är ett jobb och som alla andra jobb passar inte alla för arbetsuppgifterna. Och det är just det som har hänt mig. Jag passar inte för det här jobbet, är inte gjord för dessa arbetsuppgifter på grund av hur jag är som person. För dem som klarar av det är det ett superjobb och en fin möjlighet till att gå långt.

Kommentera här: